majviva

Ibland vet jag inte vad jag ska ta mig till. Jag blir så irriterad på att ingen reagerar eller gör någonting! Låt mig berätta.

För några år sedan slutade en av mina närmaste vänner att äta mat på skolan. Hon blev allt smalare och man fick alltid höra hur tjock hon tyckte att hon var. Vi andra reagerade såklart, och gjorde allt som stod i våran makt för att hon skulle få hjälp. Ingen trodde på oss, och alla blev irriterade på att vi inte kunde sluta tjata. Man tycker ju att vi borde veta bättre än alla andra (lärare, skolsköterskor m.m). Vi var ju hennes vän, det är klart man märker när någonting är annorlunda.
Nu, ungefär tre år senare har hon fått diagnosen anorexi och deppresion.
Ändå har ingenting hänt mer än att de ökar hennes dos av antideppresiva tabletter. De ökar den om och om igen, även fast hon för länge sedan hade större dos än rekomenderat för vuxna. Hon är inte ens vuxen än! Och vem vet om hon kommer att bli? Man ser hur hon tynar bort framför ögonen på en, och kilona bara rasar. Självförtroendet finns inte där - hon sjunker ner allt mer in i deppresionen.
Jag förstår inte hur dom tänker! Hon är på väg att ta livet av sig, och vi fortsätter kämpa. Men vad mer kan man göra? Jag är så rädd att hon snart inte kommer finnas längre.