majviva

Jag är väldigt nöjd med mitt liv, samtidigt som det känns som att jag hela tiden väntar på någonting bättre. Jag vet inte vad, men det känns liksom inte som att jag har... ja, vad ska man säga? Det känns inte som att jag har levt som jag vill göra. Det verkar som att alla andra någon gång i sitt liv har varit ute och festat varje helg och har tusentals kompisar (osv osv), och även fast jag som sagt är nöjd med mitt liv kan jag inte låta bli att vara avundsjuk på alla andras.

Egentligen vet jag inte vad jag hade kunnat göra annorlunda, så jag vet inte varför jag tänker som jag gör. Jag har liksom allt jag kan önska mig (eller?). En underbar pojkvän och vänner som jag älskar.

Fast det förstås... man verkar aldrig vara helt nöjd. Har man rakt hår vill man ha lockigt, är man lång vill man vara kort och tvärtom. Det här är väl nästan samma sak.